Dagens Nyheter – 28 november 1873, sida 1

rörande behag, som då hon — ännu ett litet barn — lutade sig intill honom på hafsstranden och sökte ställa sig in hos honom, när hon trodde att han blifvit ledsen för det hon lekte med hans hund. — Säg icke mera! Ni gör mig så. ondt. Hvarför talar ni så med mig? Har ni tröttnat på mig, lord Cecil? Hennes blick var på en gång bedjande och fuil ef förebråelse, och i hennes röst låg ett så klagande uttryck, att han erfor en djup rörelse; men detta var en rörelse af glädje. Han drog henne vänligt till sig och begynte smeka hennes kind. Danna ömhet, främmande för) hans natur, existersde blott för henne. — Hvarför gör det dig ondt, min flicka? Har du förstått mig riktigt? Jag talar med dig om denna förbindelse, hvartill mitt bifall blifvit sökt, emedan den är så utomordentligt hög och glänsande, att jag såsom din förmyndare vore mycket tadelvärd, om jag icke framställde för dig alla fördelar, som af densamma äro att förvänta. Jag vill visst icke i ringasto mån söka inverka på din böjelse, men jag bör å andra sidan låta dig veta hvad som förestår dig, om du antager det gjorda giftermålsanbudet. Fatta icke ett förhastad; beslut; du kan i morgon lemna mig ditt svar. En blick, full af oro och afsky, svarade redan tydligt för henne. Hon hängde sig