Dagens Nyheter – 28 november 1873, sida 1

-—-— JILIE -— — Din inbillning rycker dig alltför Jångt bort, Lucilla, svarade han, Hvarför fördjupar du dig i den dystra forntiden med all dess vanvettiga vidskepelse? Det förflutna har med dig intet att skaffa; lef i det närvarande, som är vida skönare, mitt barn. Din solbelysta bafsstrand passar bättre för dig, än det mörka White Ladies med sina minnen från munktiden. Mon hon skakade ifrigt sitt fagra hufvud. — O nej; jag tycker mera om White Ladies. — Verkligen? Men är icke Bilverrest ditt hem? — Jo; men White Ladies är ert. Han smålog; hvarje uttryck af hennes tillgifvenzhet var ljuft för honom, icke emedan han behöfde hennes kärlek, men emedan bennes tacksamhet var för honom liktydig med förlåtelse för brottet. Emellertid erinrade han sig det ärende för hvars skull han uppsökt henne. De voro visserligen ensamma, ingen lefvande varelse fanns i närbeten, men i hvilket ögonblick som helst kunde de blifva störda, och han skyndade derför att begagna sig af tillfället. — Lucilla, da kan från och med i dag bli herrskarinna öfver ett annat hem, om du vill. Hon fästade en förvånad blick på honom och svarade skrattande: