Dagens Nyheter – 27 november 1873, sida 2

Hungl. operan. Don Pasquale. Opera-repriser äro äfventyrliga och obeständiga ting; sällan befinner sig en sådan på samma punkt som dess föregångare och betecknar merendels antingen ett stigande eller, än oftare, ett sjunkande. Man må sålunda väl glädjas när det förra alternativet inträffar, såsom t. ex. händelsen är med Don Pasquales senaste repris. Don Pasquale är onekligen ett praktexemplar af den nyare buffan; nästan alla momenter spirituelt uppfattade och i den elegantaste tonform återgifna: Norinas glänsande aria, don Pasquales aria buffa, buffaduon mellan honom och Malatests, de flesta ensemblerna, framför allt den präktiga finalqvartetten i 2:dra akten äro mästerstycken i sin art, hvilka skola hålla Don Pasquale vid lif sedan många af hans kolleger för alltid gått till hvila. Men en melankolisk Norina, en trög don Pasquale, en förstämd Malatesta skulle helt lätt bereda vår opera detta missöda, hvilket dock alla tre :hufvudrepresentanterna på det lyckligaste afvändt. Fröken Basilier innehar här primadonnspartiet, och man kan väl säga att Norina icke står efter Philine-Titania, hvilket vill säga mycket: samma nätta och nitida fioritur, sammå smak i ornamenterna, samma behag i det hela; spelet fint, med pikant abandon i toffelscenerna, ehuru rabbiant måhända ännu något mera hade kunnat markeras, utan fara att sjunka under skönhetslinien. Don Pasquale blir visserligen mera komisk med en figur sådan som Lablsches eller Gallig; dock bör allt erkännande skänkas hr Janzons humoristiska talang, den han både i sång och spel så verksamt och lyckligt utvecklar, Särskildt förtjenar hans verkligt utmärkta mimik att uppmärksammas Den numera förbättrade kostymen bidrager myoket till att lyfta rollens effekter. Hr Arlbergs Malatesta är nu som förr en förträfflig prestation. De mångfaldiga nyanserna i spel och sång markeras med lika mycken takt som humor. Man får billigtvis ännu ej vänta hr Ödmann (Ernesto) i jomnbredd med dessa artister; frasen föll sig visserligen ännu nog stel och aktionen likaså; men han gör sitt bästa och skall, såsom man får hoppas, framdeles lyckas eröfra en högre position ; stämman klingar väl och intonationen vittnar om ett ganska rent öra. Kostymen är till mycken fördel förändrad i rococcostil. Orkestern, säker som vanligt, spelar ock med gin vanliga storartade passion. .