Dagens Nyheter – 27 november 1873, sida 1

. BN on vo hos honom så många minnen — och fästades derefter på Lucilla, -hvilken stod i en ljuskrets och tryckte med ena handen den lilla hund till sitt bjertay som så troget hållit vakt på hennes fars bröst. Han omfattade Lucillas lif och-förde henne ut ur dette vanhelgade rum. På länge hade hans känslor icke varit så upprörda som nu; men likväl var det med lugn stämma han yttrade, då han tillslöt dörren: — Luften i dessa statsrum är mycket osund, emedan de: aldrig bebos och derför sällan vädras; det vöre skadligt för dig att dröja derinne, 7 Lucilla. Dessutom terde mina gäster redan börja undra öfver min frånvaro. Och au förde han henne med en fulländad hofmans grace utför den breda trappa, som leäde till hufvudvåningen, hvilken nyss blifvit festligt eklärerad. När Lucills gjorde sin entrå i den lysande krets, gom var församlad under hönnes förmyndares tak, tillvann sig henres eteriska uppenbsrelse genast allas bjertan. Man rördes af hennes obeskrifliga täckhet, som blott ännu mera förhöjdes genom hennes egen fullkomliga omedvetenhet deraf. Ehuru ett barv till åren, omgafs hon dock, i all sin naivitet, af detta behag, som en högre bildning alltid förlänar. Hennes ungdomliga skönhet tjusade såsom musik, den E-STEATHMORE: N 24