Dagens Nyheter – 27 november 1873, sida 1

-— TAVU -— funnit denna bok, min flicka? Det är icke mitt exemplar, kan jag trot; Lucilla kastade en blick på pärmen. — Nej, ty ert vapen saknas på det vanliga stället. Boken låg i mitt rum; och gom jag tyckte att den roade mig, tog jeg den med mig, då jag gick bit ned. Här står ett namn på titelbladet, märker jag; men bläcket har förbleknat. Ber ni: Bertio Erroll. Hvem var det? Hon höll fram boken för honom och pekade på namnet, under det att hon fästade på honom en frågande blick. I sitt hjerta kände ban sig träffad af ett våldsamt slag, ooh fruktansvärda minnen från det förflutna uppdöko i hans själ. Men icke en enda muskel rörde sig i hans ansigte; leende tog ban boker, utan att tveka, ur hennes hand och blickade med sorglös min på titelbladet. — Ja, den tillhörde Erroll, yttrade han. Det var en af mina vänner. Behåll boken, om den roar dig, Lucilla. PF Lucilla märkte ingen ändring i hans vanliga uppförande, hvilket, så snart andra personer befunno sig i närheten, alltid var vänligt, men på samma gång något kyligt. Lady Chessville fästade ingen uppmärksamhet vid det uppgifna namnet; ty vid tiden för den bedröfliga tragedien i Autevil-skogen var bon ännu ett barn, och verlden hade för längesedan upphört att tala om den numera berömde ministerns ungdoms