Dagens Nyheter – 26 november 1873, sida 1

gatorna, som de passerade, låta påskina den fullkomligaste likgiltighet för anklagelsen. Nu inträffade, attfåkdonet blef uppshållet af ett större sntal eleganta ekipager, som väntade utanför en fransk prins Hotell. Portarne voro redsn uppslagna, och de förnäma gästerna började visa sig i den breda, klart upplyst. trappan, der ett regemente af grannt utstyrda lakejer bildade hay på båda sidor. Den engelske ministern, hvilkens vagn just nu kört fram, nalkades i detta ögonblick porten med långsamma steg. Det starka gasskenet föll på ordensbandet samt stjernorna och kraschanerna, som blixtrade på hans bröst, och det belyste jemväl hans ansigte — ett stolt; nobelt ansigte, som bar maktfullkomlighetens prägel. När Marion Vavasour blef honom varse, spratt hon häftigt till; midt i sin vanmakt, som hon nu kände bittrare än någonsin, fattades hon: af den olidliga hämndtörstön; en djup suck framträngde ur hennes bröst, och hon betäckte ansigtet med sina händer. Han lefde i rikedom; mäktig och ärad, hans-namn var berömdt öfver bela verlden, hans ärelystnads djerfvaste drömmar hade blifvit uppfyllda, under det att hon... — 0, himmel! mumlade hon, glödande af vrede, skall då aldrig den timme slå, då jag kan etraffa honom, trots hans höghet? Skall den dag aldrig kommas, då det blir STRATHMORI, i , 13