Dagens Nyheter – 25 november 1873, sida 2

blefvo arresterade. Några af spolarne, berusade af vin och chillum, blickade häpna och hjelplösa på de nykomna, utan att säga ett enda ord, medan åter andras, antingen svärjande cch trätande försäkrade, att de endast spelat Boc öm tre francs, eller ocg erbjödo tjesstemännen mutor, för att de skulle låta saken nedtyatas. Emellertid närmade sig kommiasarien värdinnan på stället och arresterade henne med samma lugna artighet i kejsarens namn. I detta ögonblick, när polistjenstemannens hand lades på hennes axel, förlorade hon all sjelfbsherrskning, all själsnärvaro, ty motsatsen mellan förr och nu framträdde i en alltför förfärande form för bennes själs öga. Hon drog sig tillbaka med en häftig rörelse !och blickade på honom, såsom ett retadt djur. Dörpå vred hon sina händer och utbrast i ett vansinnigt hånskratt. — Kejsaren! — kejaaren! — I kejsarens namn! yttrade hon. Jaså, kommer nu den tid åter, då jag var han8 gäst och han min! Erinrar han sig, huru ofta hän fordom satt vid mitt bord, eftersom han nu befaller mig till sitt bof? Till Tuilerierna! Naturligtvis bär det af till Tuileriorna! Det passar så väl för mig att komma dit; jag är ju Bmyckad med många strålande dismanter! Och dervid slet hon de falska juvelerna från sin hals och sitt hår, kastade dem på