Dagens Nyheter – 25 november 1873, sida 1

kände sig i följd af sin sociala förnedring, som sårade hennes stolthet, i aldra högata grad ömklig och beklsgansvärd. Den oinskränta makt, i kraft af hvilken hon en gång stiftat lagar för hela den aristokratiska societeten, var ryckt ur hennes händer och kunde aldrig mera återvinnas. Hon led outsägligt vid tanken på sitt djupa förfall — en tanke som ideligen förföljde henre. Båt. ex. kändes det äfven denna natt bittert nog för henne, när hon satt midt i rökmolnet, under det att larmande skrattsalfvor ljödo kring henne, att nödgaås smälta äfven de plumpaste ord, som man i hennes närvaro tillät sig att uttala. Hon, för hvilken prinsar knäböjt, och hvars förtrollande leende bedårat mången vis statsmans sinne, måste nu smickra ganska obildade ynglingar, lägga ut sina nät för dagdrifvare utan rang och namn. Hon som beherrskat jordens beherrskare, måste tåla att helt simpla personer gycklade med henne! Skamligare än säck och aska syntes henne de oäkta smyckens, de värdelösa grannlåterna, som hon bar; ty denna dam bade en gång ansett sin bördsstolthet, sin förfinade yppighet, sin aristokratiska hållning och sina nubla vasor fullt ut lika berättigade, som någonsin en krönt drottning. Midnatten var för längesedan förbi, spelet fortgick raskt och bedrefs med en ursinnig passion, insatserna hade uppnått en