Dagens Nyheter – 24 november 1873, sida 2

kan var hos henne, underkastade han mig sjelf samma påbud. En mindre ren och kärleksfull natur skulle genom en så obegränsad frihet ha blifvit förderfvad; men på Lucilla hade denna utomordentligt milda behandlixg endast den verkan, att hon fästade sig med en ännu djupare kärlek och tacksamhet vid den man; från byilken allt godt kom henne till del. Nu låg hon helt lugnat och betraktade honom, medan han satt bredvid henne samt bröt och genomögnade sina bref. För henne fanns intet om:ondska vittnande drag i hans anlete; hona såg deri blott hanyw starka förstånd ochdjupa svårmod; bon såg blott, huru vänligt de ögon blickade på henne, som voro så kalla för alla andra, hon Kördö blott ädelmodiga, verma ord från den eljest så hånfulla munnen. Hon kände sig aldrig lyckligare än då hon fick i tysthet betrakta Honom. Oöh meden ham nu satt bredvid soffan, på hvilken Hon hvilsade, inträdde Valdör, som nyss kommit hem, i rummet och förundrade sig vid anblicken af den tafls, som här mötte honom, öfver det mysteriösa band, :hvilket måste förefinnas mellan den unga fickan och Stratbiiorö — denne sträfve, kalle man, som annars var likgiltig för all ömhet och tycktes besjälas eidast af sin ärelystnad, men som blott alltför ofta röjde den ytterligaste svaghet för sin myadling. Det var