Dagens Nyheter – 24 november 1873, sida 1

-— OT känna honom lika väl som er. Mången gång ber jag Gud i min aftonbön, att han i drömmen måtte låta mig se hans ansigte och höra bans röst; och Gud bönhör mig ofta. Strathmore teg: men de barnsliga orden trängde till hans hjerta och fyllde det med de bittraste samvetsqval. — Således återgifva dig dina drömmar hvad lifvet beröfvat dig, yttrade hsn lugnt och med leenie min. Han led, utan att låta den ringaste klagan undfalla sig; ty han ansåg sjelf, att ban förtjenade att lida. Och han tillade: — Älska din fars namn högre än mitt, Lucilla. Han var värdigare din kärlek än jsg. — För Lucilla flnnes ingen, som är eller varit bättre än ni, svarade kon i det hennes allvarliga, längtansfulla ögon betraktade hans ansigte med ett vördnadsfullt uttryck, som blott rar alltför sorgset för hennes år. Hvar var det min far dog, lord Cecil, och huru dog han? Det har ni ännu sldrig talat om för mig. — Han dog utomlands. — Och var ni hosg honom i dödsstunden? — Ja. — Lod han mycket? — Nej; det hoppas jag åtminstone, svarade han med en darrning i rösten. — Således dog han en lycklig död? — Han dog försonad med alla, äfven