Dagens Nyheter – 21 november 1873, sida 2

— od ROSE mig, om jsg tillägger, Cecil, att det synes mig klokast att icke binda henze, förrän hennes eget björta uttalat sig, och stt å endra sidan icke heller bannlyga honom HKelt och hållet från bentes umgänge eller beröfva honom: alla förboppningar. Derigenom öppna: vi en väg, som möjliggör både de ungas lycka och våra egna önsknvingars uppfyllande. Hvad jag segt ber jag dig begrunda. Det är ju din lefnads uppgift att betrygga denna flickas sällhet? Dec t — Ack! för mig är ingenting ovigtigt, som kan Bereda henve ött enda ögonblicks glädje eller ett enda ögonblicks smärta. Han sade icke mers; han försjöpk i tankär, och dösga bade alla en medelpunkt; ett mål: Lucillås framtida lycka. En timme sednare ämnade kan begifva sig till sitt rum; då han mötte den unga flickan i trappsn; hon var klädd i aftontoalett, och han märkte en synnerligen smakfull pryddad — en kedja af opalförgade snäckskal — hvarmed kon omgifvit sitt hår. Han sade henne att han tyckte om detta enkla smycke. SS N — Åh! det är Nellos, snäckskal, svarade hon leende. Äro de icke vackra? Han hemtade dem åt mig i mörgse från: klipporna, och jag kan inästan söga, ett han dervid riskerade sitt lif. Han var så sorgsen, då han yttrade till mig,att han icko kunde ge