Dagens Nyheter – 20 november 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Wandringsdufvan. Norrs Amörikas jagtbara djurverld har en karakter sämmfaälld med polarverldens, Mångfalden af arter har ej varit öfverraskande, men så mycket mer mängden af individer. Dorpå ftns det flefa högst märkliga exempel, Af dessa är kanske intet så förvånande som förhållandet med den så kallade vandringsdufvan, om hvilken vi efter den berömde orvitologen Wilson anföra följande uppgifter. Icke långt från Thalbyville i staten Kentucky fanns en häckningsort, som var flera engelska mil bred och efter uppgift 40 eng. mil lång, Det var en skogsmark och hvarje träd var betäckt med så många dufbon som dess grenar kunde bära. Från ungetör 2, rota höjd till trädens högsta toctar såg ögat blott ett hvimmel-af durvor och deras vingslag för Ors2 kade ett åsklikt dån. Dessa meddelanden gjordes mig,; tillägger Wilson, af trovärdiga personer och jag öfvertygade mig sedermera om uppgifternas riktighet, Jag färdades flera (eng.) mil genom häckniogsorten och fann hvarje träd fallt af öfvergifoa bon; här och de? räknade jag omkring, 90,bon i-ett.erda träd, Dufyorna: hade, såsom man sade mig, utbytt denna hackplate mot en annan, 60—80 mil derifrån, och voro der lika talrika, , Ofaptr liga skaror. som fortfarande sträckta ät den nya häckplatsen, gjorde ock denna utsago san. nolik, Ållgnen i Kentucky voro nu fallständigt förtärda af dufvorna och: de nödgades hvarje morgon flygå vid pass 60 mil åt Indiana, för att skaffa föda ått sig och kina tögar. Många återvände fedån t5--kI7I0 f. m., men hufvudmasenzaterkölg först på oftermiddagen. vor att taga den öfvergifoa häckplatsen i bes traktande tog jag, genomströfvande skögeåy min väg i riktning mot Frankfort; på ott öppet ställe i närheten af Bersoebugten hade jag fri uteigt och såg hipnadsväckande saker. fver mig flög dufmassan.jemtsoch ständigt: hon rörde sig i flera lager, det ena öfver det andra, och var så tät, att jag med ett skott