Dagens Nyheter – 20 november 1873, sida 2

o— 632 —vös ifver fattade sin pudervippa och sina sminkburkar, för att söka efterhärma den försvunna fägringen. Det vidriga arbetet drog rätt mycken tid; men det var ju också hela hennes dagaverke. Hvad annat hade hon väl att lefva för än att bevara skenet; när detta icke. längre kunde bevaras, då. .. Beklagansvärda Marion Vaygsour! FEMTE KAPITLET. Skuggor af framtiden. Sommarmorgonen var klar, varm och harrlig. Strathmore befallde sin betjent att öppna fönstren, medan han klädde sig. Oceanen blänkte i solskenet, och foglarne sjöngo i trädens kronor; men alltifrån sin unpgdom hade han saknat allt sinne för naturens behag; han märkte på sin höjd att dsgen icke började med fult väder. Men under hans fönster uppstämdes en visa, så glädtig och så klingande, Ettungdomligt bjertas sång uppsteg mot himlen med blomsterdoften, daggens svalka och mycket annat rent och sköat. Strathmere lyssöade och nalkades ett af fönstren; då fick han se Lucilla midt ibland blommorna,