Dagens Nyheter – 20 november 1873, sida 1

förderfva deras själar — hvad är du värd, hvad är du värd? Du arma fjäril, gom föraktas djupare än ett torrt blad, så snart den korta sommaren beröfvat dig din skönhet! Du herrskar genom ögorens glans, kindernas klara rodnad och barmens bländånde hvitbet, och när allt detta är borta, återstår dig nästan intet annat än att dö i en rännsten. Hvilka äro dina segrar? Endast sådsna som kunna lika lätt vinnas genom vin, tärningespel eller kapplöpningar. Hvilka äro dina elafvar? Endast de som äro icke blott dina, uten jemväl sina egna passioners slafvar, Varnmäktiga, eländiga varelse — älskad allenast då du gynnar lasten, och förlorande allt värde, så snert ungdomen upphör stt pryda dina läppar! Med mycken hetta uttalade hon dessa ord, hvilkas sanning hon kände i sitt hjertas innersta. : Och derefter tänkte hon åter på alla de lysande triumfer, hon firat under sin blomstrings dagar, på dennas lyckliga tid, som aldrig mera skulle återkomma, då hon tillbads af furstar och ministrar; och härvid sänktes hennes hufvud, heta tårar fyllde hennes ögon, de torra bieka läpparne darrade, och ett klagorop framträngde ur hennes bröst. — 0! min skönhet — min för evigt förlorade skönhet! En stund förgick, hvarefter hon med ner