Dagens Nyheter – 20 november 1873, sida 1

60 — Alla dessa långa år hade hon väntat och alltid förgäfves sökt att upptäcka det lilla kryphål, genom hvilket ormen kunde smyga sig in och förgifta hans lif, liksom han förgiftat hennes. Dock bade hon icke uppgifvit hoppet, aldrig upphört att spana efter ett tillfälle att skada, ty hennes natur liknade den fege panterns, hon hade hans smidighet, hans lätta, ljudlösa gång, hans erymhet, bang håg för att förstöra — och likasom pantern låg hon på lur. Med passionerad våldsamhet sammankramade hon tidningen i sin hand och kastade den ifrån sig, hennes ö.on glödde, i vredesmod knöt kon krampaktigt sina hvita händer, och hennes tunga , framhväste dessa ord: i — ftunden skall och måste en gång komma! Tout vient å point å qui sait attendre. Och derpå böjde hon sig ned öfver toalettspegeln, stödde hufvudet mot sina båda händer och suckade; ett mörkt moln lägrade sig öfver hennes panna; grymmars än död, vanära och försskelse syneg henne förlusten af den en gårg så segerrika skönheten. i — O, qvinna, gqvinnal du eländiga varelse, sade hon bittort, i det att det gamla, hånfulla leendet upplyste hennes ansigte. Skapad blott till männens ögonfägnad — född endast för att berusa deras sinnen och