nes längd var 5 fot och 8 tum. Närjag mätte hennes längd, hado jag henne att resa 3ig upp; detta lyckades först efter mycken svårighet, men hon föll gena:t ned igen afdånad, emedan blodet hade rusat,henne så starkt åt hufvudet. Uader detta satt höfdingens dotter bredvid och drack ur ett mjölkkrus; till detta briogade henne fadren genom att hota henne med spö; att blifva fet är nemligen det första vilkoret i on fashionabel qvinnas lif derstädes och hon bringas dertill gonom stryk, om det behöfves. Också en nekrolog. (Ur Tidning för Hästvänner.) Touchstone var i alla afseenden en egen häst, Han stod särdeles bredt bak, och när han gallopperade fanns det rum för en stor öltunna mellan hans bakbon, Dertill galloppsrade han med nära nog raka knän. Fataro aktion har aldrig blifvit sedd så länge on häst gallopperat vid Langton Wold. Ter rängens beskaffenhet fäste han sig ioke vid; men han var gå lat under öfningarne, att han mången dag knappast kunde sparkas fram. Under löpningarne började han aldrig med sin bästa fart, men slog sedan konkurrenterna genom en öfverlägsen snabbhet. Det var en härd uppgift att hålla honom när han en gång började gå, ty ingen häst låg hårdare på betslet än han. Var han någon gång litet stel, så tjenade till intet att pressa honom, han brukade då ögonblickligen svänga af till venster. Touchstone var 31 år gammal, då ban dog, och hade aldrig varit sjuk. Två dagar innan han dog tycktes han ha stark hufvadvärk; han åt intet utom litet hafregröpe och tog ingen notis af gamle Ficher, som skött hoaom under do senare sju åren. Han ligger begrafven i midten af stallgården. Hura des gick till när Sabreur vaknade, (Ur Tidniog för Hästvänner.) Sabreur (br. h. f. 1857 etter Voltigeur och Ada) löpte ej såsom 2-åring, och när han hunnit till 3 års ålder, var hans aktion så dålig, att hans chancer på banan ansågos vara lika med noll. Bivouak gaf honom t. ex. i en löpning vid Newcastle 16 skålpund och sprang ändock ifrån honom när och hvar han behagade. BSabreur tränades slutligen blott för en mils distans och anmäldes, nästan på skämt, till 1860 års Doncaster Cup. Det måste deldt hos hästen hsfva funnits ett osrhördt förråd af kraft, som han. blott icke förstått att draga nytta af. Ödet ville att medtäflas rinnan Tickot-of.Lseave vid sjelfva starten till The Doncaster Cup gaf honom en väldig spark på insidan af ona skankön. Det var ett underverk att benet ej krossades; men lika underbart var, att Sabreurs enorgi af samma spark väcktes liksom genom ett trollslag. Han rusade som en pil förbi alla sina medtäflare, försvann inom en handvändniog ur deras åsyn och segrade med ungefär en half distans. Efter löpningen var han visserligen halt för en längre tid, men Ticket-of.Leaves spark hade förändrat hela hans åatur, och en gång återställd, var han lika energisk och snabb, som han förut visat sig fög och lat. Hemligheten af atttämja hästar omtalar en engelsk tidning på följande sätt: En herre hade köpt en ståtlig, ung häst, men som ännu ej var skodd. När smeden försökte sko honom, befanns det vara omöjligt; hästen sparkade allting till sides och var nära att förderfva smeden sjelt mot städet, så ätt denne måste lemna honom oskodd. I förargelsen hade egaren redan boslutit att skjuta honom, då on herre, som rest mycket och bland an nat besökt Mexiko, tog ett kort rep, lade det i hästens mun som ett betsel och band det hårdt öfver djurets hufvud, så att det venstra örat kom under repet. Detta var väl ej så alldeles hårdt fastbundet, men dock nog att hålla örat nere. När han hade gjort detta, klappade han hästen vänligt på sidan af hufvudet och befallde honom följa sig, Genast gjorde hästen detta så lydigt som en väl dresserad hund; han rörde sig ej, när hans fot upplyftades; han hade plötsligt i alla afseenden antagit likhet med en gammal, klok ar betshäst, Främlingen, hvilken på så kort tid kunnat tämja den vilda naturen hos hästen, omtalade sedermera att det anförda sättet begagnas såväl i Mexiko.som,i södra Amerika, när man vill tämja vilda hästar. Sättet är lika sinnrikt som det är enkelt och väl värdt uppmärksamhet af dem som hafva ohändterliga hästar, (Meddelas utan all garanti.) En tackeam prest. Ena gatupredikant i Aberdeen tog en söndag upp ett allmose offer, men fann, när hans batt kom tillbaka, att det ej var ett öre i den. Jag tackar Gud, sado han, under det han vände öppniagen af hatten ned, att jag fått min hatt tillbaka från denna församling! j