Dagens Nyheter – 19 november 1873, sida 1

-—Av -set på kärlekens äkthet är att den förblifver sig lik äfven i nöd och sorg. — Gud förbjude, att du på ett sådant sätt skulle få bevisa din tillgifvenhet för mig... Jag behöfver också inga bevis. Du skall veta, att jag läser i ditt hjerta, såsom i en uppslagen bok, ock vet allt hvad deri står skrifvet. Hon log emot honom med en min, som sade att hon fullt trodde på hans ord. — Ja, det hade jag glömt! sade hon. Men jag skulle ändock bli bra glad, om jag någon gång finge riktigt tydligt ådagalägga min kärlek till er... Hvilket värde har väl min tacksamhet, då ni öfverhopar mig med så mycken godhet? Till och med hugdarne hålla af den, som ger dem föda. Emellertid, lord Cecil, ni har ännu icke sagt mig — Om jag får komma till White Ladies? — Kanske snart, svarade han. Och han sköt henne mildt åt sidan och stod upp samt började gå fram och åter i rummet. Med förtviflan tänkte han på den brottets skugga, som hvilade öfver hans fädernehem och gjorde detsamma ovärdigt att beträdas af en oskyldigs fot. Hon ville resa till White Ladies! — der en olycksa. lig kärlek kränkt hederns och tästfriheteny lagar, der en vigtig akt spelats af denna tragedi, som slutade med att solen gick ned LÖVTRATEMORN, i 2