FEMTE KAPITLET. En af de förlorades legion. Vid rue Beaujon aux Champs Elysees satt i sitt sofrum två trappor upp ett fruntimmer vid fönstret, ehuru utsigten var föga behaglig. Hon såg icke annat än plåttak och skorstenar samt deröfver en mulen himmel, ty vädret var fult. Hennes rum saknade icke en viss elegans, om också det var klent bestäldt med den ordning, som rådde derstädes. Gardinerna voro mörkröda; och här fattales hvarken ebenholzmöbler eller bord med dyrbara inläggningsr eller Skvre-porslin; präktiga klädesplagg, pelsverk, blommor och konstföremål voro kringströdda öfverallt, Ännu fanns det unga lejon tillhörande de förnämligare klasserna, som genom rika skänker sökte göra demi-mondens mest berömda stjerna sig bevågenr. Hennes bästa tid var visserligen för länge. sedan försvunnen, men ännu besatt likviR dehna qvinna en mycket stark dragnings kraft, och de, som voro underkastade derna, fingo — tack vare de höga spel, hvarmed man roade sig i hennes salong — i allmö het dyrt betala sin svaghet. Bredvid sängkammaren låg på ena sida mottagningsrummet och på den ardra mat