Dagens Nyheter – 18 november 1873, sida 3

des i Europa, Men sedan han kommit hem, har han, sanvolikt af finansiela skäl, funnit saken betänklig, hvadan han nu nedsatt beställningen till 20 kanoner. I Köln har den gammalkatolska församlingens pastor varit utsatt för till och med handgripliga förföljelser af en katolsk, sannolikt af de ultramontane upphetsad, pöbelhop. Han befann sig på en embetsförrättning hos en af sina församlingsmedlemmar, en döende, hvilken han skulle ge sista nattvarden, Pöbelhopen, som redan då han var på väg till den sjuke samrotat sig och förföljde honom med skymford samt hotade att slå ihjäl honom, växte så starkt utanför den döendes boning och upphäfde så förfärliga rop och skrän, att det var pastorn nästan omöjligt att fullborda sin förrättning. Polismakt måste användas och flera häktningar företogos, men då detta visade sig otillräckligt, måste slutligen utkommenderas en soldatafdelning, som sopade gatan ren. — Det är rätt egendomligt att ännu i våra dagar presternas uppviglingar skola kunna drifva folkets hst mot olika tänkande så låvgt, att dylika uppträden blifva möjliga. Konungen af Böjern är en mäkta nyckfull och konstig herre, isynnerhet när det rör musik, det vet hela verlden. Härom dagen fick man ett nytt ehuru i sitt slag icke ensamt stående bevis bärpå. Sedan nemligen den vanliga operaföreställningen var slut — denna gång Hvita frun — gaf han befallning om en extra föreställning för sitt eget nöje. Alla åhörare aflägsnades, vakt utställdes i korridorerna, så att ingen lyssnare skulle få närma sig, och ensam i sin loge och i hela salongen satt kung Ludvig, osedd till och med af skådespelarne, och lät uppföra för sig en balett: En bal under Ludvig XV4, samt scener ur åtskil. liga franska teaterstycken från samma tid. Efter denna extra föreställning — som räckte från kl. 12 11 till kl. öfver I — lät kuungen utdela presenter åt alla medverkande. För dylika nöjen har kung Ludvig stor smaxr, men för politik eller tegeringsangelägenheter alls ingen. Men böjerska regeringen reder sig, märkvärkvärdigt nog, godt hans deltagande förutan: We— A