Dagens Nyheter – 18 november 1873, sida 2

blommorna, under det att dagen gryr för alla andra, utom för oss — o, hvem skulle göra ett sådant val? Omedvetet, såsem ett barn, yttrade hon dessa nästan poetiskt sköna ord i en så rörande ton, att båda åhörarne tego. Den ene af dem erinrade detta tal om en herrlig morgon, då foglarne sjörgo i buskarne och jordens barn vaknade till nya fröjder, men då midt ibland allt detta lif vännen, gom han skjutit, låg stel och kall på båren. — Hon måtte åtminstone icke dela de gamla grekernas uppfattning, eljest skulle hon ej tala så om döden, tänkte Valder, på hvilken det vackra barnet gjort ett djupt intryck. — Aeschylos och Euripides ha gjort dig sorgsen, Lucilia, sade Strathmore. BSådana der tragedier, framställningar af brott och deras förbannelse, äro alldeles för dystra för dig. — Ack, nej! jag läser dem gerna, svarade hon med glödande hänförelse. De äro så storartade som en åtorm på hafvet. Och med sin storhet förena de äfven mycken lärorik sanning. Må gerna Eumeniderna kallas en fabel eller en bildlig, allegorisk framställning, säkert är dock, att så länge ännu en menriska syndar på jorden, skall Orestes vara odödlig, I ett ögonblick ef hämndlystnad föddes brottet och lade för alltid sin tyngd på mördarens själ. Dess