Dagens Nyheter – 17 november 1873, sida 2

karen Llas Svensson; hötelluppassaren Frans Leonhard Uarleson, peräkmakarelärlingen Frans August Lindahl, betjehten Glistaf Hjalmar Erika son, kusken Bengt Persson, målaregesällen 81 Ulrik Grunditz, hustrun Anna Grunditz och eå hos de gistnämde inneboende målaregesäli, hvils kens namn är obekant ; i öfra vindsvåningen: ogifta Hedvig Regina Eriksson, hennes bror tapetserarelärlingen Johai Valfrid Eriksson, trädgårdseleven Erik Emanuel Eriksson, mureriarbetaren Thure August Steen, ogifta Ulrika Tngdahl; Ånna Sofia Valdios och olmståen, hvilken sehafes förhamih äro ökända. Värden har utbyrt vindslägehheterha till eö person för hvarje rum; dessa persönet hade sedan låtit andra hos sig innebo. Af de upplysningar, kommissarien Wallan der erhållit af de brandskadade, tycktes framgå, att ingen af dem vaknat förrän efter kl. a 2, då elden redan bland inängden af lätt antändliga ämnen på vinden vunnit stör utbredning och äfven antändt taket. Den första som vak: nat synes ha varit Sofia Sundholm, Hon ansåg att detta skett något före kl. 2, inen enligt andras sammanstämmande uppgifter borde klockan då ej ha varit mer än omkring half två, Hon hörde sprakningar såsom af eld och kände os af rök, hvarför hon skyndade upp, störtade ut och fann elden lös bland afträdena. Hon gjorde allarm, skrek åt de närboende att vakaa, sprang ned och slog på dörrarne samt ringde på klockorna. Derefter skyndade hon åter upp på vinden, då elden tilltagit i häftighet och då hon äfven såg några oklädda personer springa skrikande hit och dit. Förvirringen och förskräckelsen var bland dem at elden närmast hotade gränslös, såsom man lätt kan tänka sig, och detta gjorde att alla ej heller begagovade de sekunder af råd: rum, som de hade till sitt förtogande, att rädda sig utför trapporna innan elden ännu stängde vägen. Somliga ville medtaga några tillhörig: heter och vände derför om, men kunde sedan ej komma fram genom vindens trånga passage. Dansösen Ida Bergström eller Berger hade väckts samtidigt med de andra (sannolikt af Sundholms skrik), men hön hade ej ögonblickligt skyndat ut, utan först Velat kläda sig något; då hon derefter öppnade dörren, fann hon väs gen till trappan stängd af eld; hvarför hön, såsom vi förut berättat, måste beslata sig för det förskräckliga språnget från sitt fönster ned till gatan. Flera bland de af elden hotade personerna med hvilka kommissarien Wallander haft tillfälle samtala om saken, hafva uppgifvit att de iakttagit, det elden uppstått bland afträdena eller der varit starkast. Rapporten upplyste äfven, att kammarnusikus Köpper, som är i huset boende,. tillsagt om hemtrming under natten af latrinkärlet, i följd hvaraf hans afträde stått öläst. En af legationssekreteraren Jocelyns tjenstflickor hade på qvällen klockan-40 varit uppe på vinden med ljusståke; men tagit Ijä set med-sig, då hon gick ned igen. Bland de i vindsvåniogarne boende persöneråa hade det varit vanligt, att de vid uppoch nedgåendet om aftnarna, då det på vinden naturligtvis var beckmör! strukit: -eld på tändstickor för att dermed vägleda sig. Det upplystes emellertid på förekommen anledning att dörrarna till alträdena varit så inrättade, att de slagit igen af sig sjelfva och att sålunda ingen anledning till misstanke finnes derom, att t. ex, en osläckt tändsticka af ovarsamhet blifvit inkastad i något at dessa och antändt der möjligen befintligt papper. . . Afvenledes upplystes, att hötelluppåssaren Carlsson, hvilken varit den af vindsväningarnas folk som senast påqvällen eller natten hemkommit, icke rökt cigarr ocn ej heller varit af starka drycker berusad, då han på qvällen -lemnade det hotell, def han hade sysselsättning; han hade dock ionan han gick hem förtärt två toddar och derofvanpå tagit två s. k. sängfösare. Huset är försäkradt i Stockholms stads brandförsäkringskontor för 180,000 rdr. Den genom branden lidna skadan har blitvit uppe skattad till 19,500 rdr. Af de i vindsvåninr garna boende hade endast följande sin lösegendom brandförsäkrad: enkefru Rosendahl till 1,500 rdr, fröken Hedberg till 1,200 rdr, målaren Granditz till 2,000 och fröken Eog: dahl till 1,000 rdr. Alla de öfriga förlorade allt hvad de egde. : : Så: långt rappörten: Vi skola nu här nedan lemna en kortfattad redogörelse för de samtliga berättelser, hvilka afgåfvos af de i poliskammaren närvarande personerna: Husets egare, kapten af Palin: Han kunde ej säga när han blitvit väckt, men han hade blifvit det af sin kokerska som kommit in och skrikit att han. måste upp, emedan elden var lös i huset. Han hade skyndat upp, och kastat. på sig Kläderna. När ban kom ut i något af sina yttre rum fann han der åtskilliga för honom okända och till en del oklädda qvinnor..; Han gaf dem tofflor och. andra klädespersedlar, hvarefter de slögo sig ned i rummet. Han öjelf sprang emellertid upp på vinden, då han faun jerndörren till undre vindsvåningen .stängd och, etter hvad han trodde sig ba iaktiagi, trappan föll med eld. Jerndörren hade varit het: an ansåg att släckniogsåtgärderna gåvt långsamt och ej varit fullt ändamålsenliga. Så hade sprutslangar förts in i huset genom en från gårdssidan befiotlig trappuppgång, hvarigenom deras vatten ej kunnat göra nödig verkan. Kaptenen hade ej hört ljud från menniskor på vinden (af nedanstående berättelser synes aut dramen deruppe då redan var utepelad), men deremot funnit så mycket större förvirriog i våningarna inunder. SQvinnorna voro duDpma som fan och bara skreko och gräto och kunde ej göra något annat — anmärkte hr kaptenen småskrattande! — Han lemnade den brinnande delen af huset och riktade nu hela sin uppmärksamhet nå dan döl som löpte fara att