Dagens Nyheter – 15 november 1873, sida 1

med flere resande från landsortstäder, hvilka öfrervoro eldsvådan, och alla förklara med en mun, att ömkligare och skamligeare syni en hufvudstad än denna eldsläckning ej gerna låter tänka sig. I de flesta småstäder finnas långt tidsenligare redskap. Inga rädde ningsstegar, ingen ångspruta, inga raketapparater eller handstegar för att komma från en våning till den andra eller väfcylindrar, hvari personer från högre belägna våningar kunna hjelpa sig ned, syntes till. Och likväl är Stockholms kommunalskatt tre gånger så stor som skatten till kronan. Hvad göres då af alla dessa penningar? Åtgå de så fullständigt till hufvudlösa företag, till aflöningar och till pensioner åt af stadsfullmäktige gynnade, att det ej finnes nog mycket qvar för att anskaffa sprutor af nyare datum än 1700-talet? Och slutligen, skulle man ej i Stockholm kunna följa så många smärre städers exempel samt anskaffa en brandtelegraf med signalskåp i våra gathörn, i stället för att såsom nu först medelst klämtningar samla alla stadens dagdrifvare kring brandstället och sedan utskicka militär för att köra dem derifrån? I sanning, bafva vi intet annat att visa främlingar vid en eldsvåda än förvirring och dåliga anstalter, och skola de ej derifrån medföra andra minnen än det af offrens dödsskri, så må vi åtminstone sörja för att så få som möjligt blifva vittnen till vår skam. III. Frågas: hvarför icke brandkåren, som skall vara så väl inrättad, är försedd med raketer. En raket, riktad öfver taket på Palinska huset, med ett vidfästadt snöre, hvarmed förenats ett tåg, som kunnat fastgöras i fönsterzarmen, hade räddat de olyckliga. Frågas: hvarför ej ett brandsegel fanns till hands och spändes emellan första våningen i Pslinska huset och första våningen i hotell Rydberg, att emottaga de olyckliga. Kan härå svaras?!