Dagens Nyheter – 15 november 1873, sida 1

relse, som ej fruktar hans köld. Och han, den siste på jorden, som jag skulle anförtro ett sådant uppdrag, har säkerligen i detta fall åtagit sig det af ädelmod. Denne Strathmore, som är i stånd till att hänsynslöst döda sin bäste vän, om han går honom i vägen, har utan tvifvel den förtjensten, att han skulle hjelpa sin bittraste fiende, om denne i en nödställd belägenhet derom anropade honom. Strathmore handlar understundom grymt och är alltid farlig, men falsk och långsinnad — det är han aldrig! Till denna riktiga slutsats kom Valdor, under det att han stillatigande åhörde Strathmores samtal med sin skyddsling. — Hvad bar du läst derborta bland liljorna, Lucilla? frågade BStrathmore, när de radan tillryggalagt en god del af vägen till boningshuset. — Jag hade tagit med mig Aeschylos och Euripides, — Kan pi läsa dessa författare på originalspråket, min fröken? inföll Valdor, intagen af den största förvåning — Lucilla har mycket lätt för att lära sig, tror jag, svarade Strathmore i hennes ställe. Hon har hufvudsakligen fått läsa hvad som roat henne; och grekiskan lärer hon tycka mycket om. Det kommer sig möjligen deraf att hon hört, huru kärt hafvet var för Hellas barn — är det icke så, Lucilla?