Dagens Nyheter – 14 november 1873, sida 3

det regeringens sak att granska dem tillsammans med utskottet och nationalförsamlingen. Då Römnsat derpå önskade få veta marskalkens personliga åsigter och särskildt, huruvida han ansåge nödvändigt att sitta förslaget om maktförlängning i förbindelse med omröstningen om de grundlagar, som skola gifva Frankrike en defluitiv regering, förklarade marskalken, att han delade Rå musats åsigt, nemligen att griundlagarne kunde efter prorogationen af hans embets myndighet bringas under omröstniag ; granskningen af dessa lagar tillkomme dock ute slutande nationalförsamlingen, Han ville underkasta sig nationalförsamlingens afgörande och vore alltid beredd att träda tillbaka, så vida hanicke längre såge sig i stånd att vara ett redskap för nationalförsamlingens suveräna beslut. Flertalet af utskottets medlemmar uttalade derpå sin tacksamhet till marskalken för hans förklaringar, hvilka måste anses till fyllestgörande. Röemusat ansåg sig emellertid böra vid blifva sin fordran, att presidenten skulle atgifva en kaiagorisk förklaring öfver sin ställning till grundlagsförslagen och uppmanade honom att ytterligare uttala sig härom. Marskalken svårhde, att han icke kunde gå in på att dessa lagar undandroges granskning och omröstning, enär just de allena kunde åt honom och hans regering förläna nödvändig stadga och myndighets