vid olyckstillfällen tillgodogöres! När den egentliga släckningen skall börjas, består den första åtgärden uti att beröfva wvattenledningen dess direkta släckningsförmåga. Vattenledningen får nemligen ej genom slarg med strålrör och munstycke verka direkt på elden; dess rol inskränkes till att leverera vattnet till sprutorna, medelst hvilka släckningen nödvändigt skall åvägabringas. På platsen, der senaste eldsvådan timsåe, bör vattenledningen aflemna vattnet med ett tryck af 4 atmosferer; trycket i en spruta uppgår i allmänhet knappt till 3 atmosferer. Resultatet af berörda anordning var således det, att man med uppoffring af stor fysisk kraft åstadkom betydligt svagare vattenstrålar än de, som vattenledningen kunnat lemna, utan att fysisk kraft behöft använ. das för vattnets framdrifvande — förutsatt att vattenledningen serverats med slangar och munstycken af passande dimensioner. Den vid eldsläckningar i Stockholm rådande villervallan ooh planlösheten ha blifvit ett ordspråk. Förhållandena vid sist timade eldsvåda bekräfta den gängse uppfattningen. Det hufvudsakliga angreppet på elden borde ske från tvenne tak inne på gården; för att bringa upp en slang på hvartdera taket åtgick mer än 12 timmes tid. En spruta begagnades mot väggar och fönster på hertigliga palatset; var det för att hindra stenväggarnes antändning eller för att spränga fönsterrutorna och sålunda wunderlätta antändningen af gardiner eller andra brännbara föremål inomhus? -Lyckligtvis var hettan ej så stark, att fönsterrutorna sprungo sönder vid det kalla vattnets påsprutande. Man säger: Stockhom behöfver ej något brandväsende; det är skyddadt genom sitt byggnadesätt. Detta påstående kan bli jäfvadt genom en alltför bitter erfarenhet. Att byggnadssättet icke förmår skydda menniskolif, det veta vi emellertid redan af dagens och föregående tiders sorgliga tilldragelser. En liten brandkårsafdelning, som i tid hinner fram till brandstället, kan till menniskolifs räddande och eldens dämpande uträtta ojemförligt mer än en massa oöfvadt folk utan lämplig utrustning och utan all ledning af kunnigt befäl. Att det abdsritiska tillstånd, hvari Stock: holms brandväsende befinner sig, kan få fortfara, är obegripligt. Omkoztnaderna för detta oting, som här fått namn; heder och värdighet af brandväsende, äro dock betydliga. Att allmänna medel illa användas, är visserligen sorgligt; men upprörande är det att hufvudstadens invånare skola med sina lif plikta för — lindrigast sagdt — oefterrättlighetea uti ifrågavarande del af kommunalförvaltningen. Hur stor skall den olycka vara, som en gång förmär väcka vederbörande?