Stockholms brandväsende. Lång tid är förfluten sedan några händelser till den grad förbittrade allmänheten mot vederbörande som eldsvådan i Palinska huset, hvilken bragt i dagen att Stöckholm fallkomligt saknar till och: med de allra enklaste och billigaste redskap för räddande af menniskor i eldfara. En mängd skrifvelser angående denna sak hå i går och förrgår inkommit till Red. Vi skola meddela åtskilliga af lem, anmärkande dock att Red. icke sjelf gillar alla de framställda förslagen och erinringarne; den vill blott visa hvad man bland Stockholms befolkning tänker om stadens styrelses liknöjdhet för brandväsendet, På den grund att Stockholms stad — vi tala nu ej om Djurgården — är i allmänhet bebyggd med stenhus samt åtnjuter förmånen af enj kraftig vattenledning behöfver dess brandväsende icke tsga i anspråk stor fysisk kraft, om det för öfrigt organiseras så, att släckningsoch räddningsåtgärderna komma i gång med största möjliga skyndsamhet. Den organisation, som fins, är likväl af motsatt natur: hela staden skall allarmeras äfven för den minsta ellsvåda, men släckningsåtgärderna komma sent i gång, några effektiva räddningsätgärder nästan aLurig. i j Man har sagt att i Stockholm åtgår i allmänhet en timmes tid från det elden utbrutit, innan släckningen begynnas; vid senaste eldsväda, som lärer börjat emkring kl. 1,15, kom irgen verklig släckning i gång förrän omkring klockan half eller tre qvart till tre — om ens den släckning, som då vidtog, kan kallas verklig. ) Det varförst sedan eldens häftighet börjat aftags, som en eller ett par vattenstrålar blefvö införda i lågorna. Vi sade, att Stockholm har en kraftig vattenledning ; låtom oss se till, huru den ) Vi ha på aanet ställe i detta blad upplyst att ett par sprutor voro i verksamhet en timme tidigare. Emedan deras slangar voro förda in i huset, ha de förmodligen ej blifvit bomiirkta.,