sig eller sänker hufvudet, trycka på ds båda hufvudådrorna vid tinningärne och genast drifva blodet till kinderna. Medlet är ypperligt, vid hvarje helsning eller förlägenliet antager damen ett utseende af den blygaste oskuld och blir förtjusande söt. Tio dagar utam föda, En hund, tillhörande en person i London, försvann plötsligt den 5 oktober. Som hunden var sin herres favorit, sändes bud åt alla väderstreck, gjordes alla möjliga försök att återfinna honom, men förgäfves. Några nätter derefter blef starkt tjut hördt i en nybyggnad, som höll på att uppsättas i närheten af staden. Arbetarno trodde dessa manande ljud vara en varning för en-kommande olycka och visade motsträf. vighet att fortsätta med arbetet, intilldess ega ren af den förlorade hunden en dag fick höra omtalas denna händelse och modigt beslutade att lösa mysteriet. Med denna föresats anlände han till stället morgonen den 15 oktober. Han hade ej länge befunnit sig der förrän han på skallet igenkände sin länge saknade hund. Hunden hade lagt sig att sofva under det då ännu ej lagda golfvet mellan tvärbjelkarne ; man hade sålunda byggt in honom, och der hade han varit fångad under tio dagar utan vatten. eller föda. Efter att hatva kommit ut, blef hunden inom kort återställd. En näsvis tjuf. Mademoiselle Rosalie van Caster promenerade häromdagen utanför rådhuset i Namur, Derunder erfor hon en stark böjelse att göra en kort kurs i praktisk juridik. Hon trädde in i rättens förmak. Der såg hon ett skåp. Hon blef nyfiken. Hon öppnade ena dörren. Doörinne hängde dom: stolsledamöternas ståtliga embetsdrägt. Hon tog en af dessa sammetsmössor, hvarmed de bekläda sitt visa hufvud, lindade in den i en näsduk och stack paketet under armen. Så tänkte hon att hon ej behötde mer och vände sina steg mot utgången, med innan hon hann dit varseblef hon en lagbok. Den var naturligtvis oumbärlig för henne. Så tog hon den med och gick. Just fom hon trädde ut genom porten kom en poliskonstapel och bjöd henne artigt armen samt förde henne i kurran — utan att ens låta henne behålla lagboken att studera. — Han hade i mademoiselle Rosalie van Caster igenkänt en två gånger för stöld straf: fad flicka, som vanligen helt enkelt kallades Tehiboule. Medellitslängdemn har enligt dr Engels beräkningar för åren 1816—1866 i medeltal varit 26,4—28.so år, och han har icke funnit någon bekräftelse på den åsigten att menniskans lifsläogd skulle vara i tilltagande. Dödligheten bland barn i första letnadsåret är, enligt dr Mayr, minst i Norge, nemligen 10, procent, störst i Wiärtemberg 36 procent, hvilka båda länder bilda lägsta och högsta gränsen; i Danmark dö omkriog 14 procent af barnen i första året. Med hänsyn till dödligheten inom de olika samhällslagren, har dr Casper i Berlin räknat ut, att den förmögnes barn i medeltal ha utsigt att lefva 18 år längre, än den fattiges.