Dagens Nyheter – 12 november 1873, sida 1

-—U O lif! huru olika du utdelar dina gåfyor. Orättvis är din gunst, och dina beslut äro obegripliga. Den mördade, som, när sommarsolen sjönk i vester, blef störtad i en förtidig graf, utan att ha gjort sig skyldig till något brott, blott till en alltför trogen vänskap, han förmultnar nu i främmande land, glömd för längesedan af verlden, som aldrig har tid att tänka på de döda. Och hans banpsman lefver, ärad och beundrad! ANDRA KAPITLET. Botgörarens vallfärd. Ett gladt, färgrikt landskap, skönare än en teckning af Lancret, utbreder sig för våra blickar: : Den nedgående solen sken på fönstren i en af murgrönor omslingrad herremans-boning från drottning Elisabeths tid, och dess strålar banade sig äfven väg genom den öppna porten i en gammal Btenmur, som omgaf huset, och inom hvilken en blomsterträdgård befann sig. Fjerran i vester sträckte sig den oändliga oceanen, VTRATHEMORN, 2