Article Image
de nya upplagorna af de gamla skallerna. Eller vittna dessa icke om vår tids kärlek för skaldekonsten, om pietet för vår literaturs minnesmärken och om intresso för de afgåogne sångarenas personligheter, utveckling och lif -— en kärlek och ett intresse som väl ej gerna låta förena sig med krasshet och materialism. Det är dock, tro vi, kanske ej så mycket kärlek till den förgåvgna tidens särskilda egendomliga art af skaldesksp — ty den kan väl ändå i allmänhet icke så omedelbart anslå vår tid, ej, på vissa undantag när, fylla dess behof — som ej så mycket mera intresset och kärleken för skalderna sjelfva, som förorsakat att vår literatur eger en så rik samling af äldre skalder i nya kritiska, fullstärdigare upplagor. Man nöjer sig ej med att blott lära känga skalden i enstaka af hans skapelser, man vill tränga honom närmare in på lifvet, man vill söka fatta hans personlighet, bans utveckling, hans hela lif så djupt som det är möjligt. Det är ett psykologiskt och historiskt, på samma gång som ett estetiskt intresse Bom härvid gör sig gällande. Ingen af våra skalder har varit och är så älskad och så beundrad som Tegner. Hvad under derför, om man med glädje helsar välkommet ett arbete sådant som hans eftemnade skrifter lofvar bli, både ur estetisk och i synnerhet ur psykologisk och historisk synpunkt, Hittills otryckta eller af en eiler annan anledning i den af Böttiger utgifna upplagan af Tegnårs samlade skrifter ej intagna dikter, tel, uppsatser och bref skola komma att utgöra innehållet af dessa hans efterlemnade skrifter, hvilka utgifvas af skaldens sonson, amanuensen Elof Tegvår. Det nu utkomna I1:sta häftet innehåller början af brefven, ordnade efter de personer, till hvilka de varit ställda och försedda med särdeles rikhaltiga och upplysande noter. Man har här samlingar af bref till A. C. af Kullberg, Rosenstein, Leopold, Wallmark, J. Adlerberth, v. Brinkman m, fl. — bref, än hänförande genom sin stil, sin gnistrande qvickhet, sina träffande omdömen, än lärorika och intressanta genom sina bidrag till den tidens inre historia, alltid sådana att man så godt som ser för sig och lefver med den rika personlighet som i dem lägger sig sjelf i dagen. Det är en saånh vjutning, någen gång blandad med vemod, att läsa dessa bref. Den som icke känt Tegnr annat än som skald lär här känna honom som menriska, känna bonom och älska honom, ty, hur sällan detta eljest händer, här bli dessa båda ett. Afbrefven äro de till Adlerbeth både till innehållet och antalet — de äro 44 — de rikaste. Vi vore frestade att meddela några utdrag af dessa bref, men utrymmet förbjuder det och ett utdrag skulle ändå så litet göra bekant för våra läsare allt det egendomliga som ligger i dessa det stora snillets så rent ursprungliga och omedelbara utgjutelser. Vi fästade nyss uppmärksamheten på de anmärkningar, med hvilka utgifvaren försett de särskilda brefgrupperna. Det är ett icke litet arbete nedlagdt på dessa anmärkningar och de afge ock ett i ögonen fallande bevis på den omeorg och den noggranhet med hvilken samlingen redigeras. En af dem är i synnerhet intressant. Utgifvaren meddelar der ett aftryck af det ursprungliga manuskriptet till Svea och har kursiverat de ställen, hvilka Tegnår sedermera ändrade i hufvädssklig öfverensstämmelse med Gudmund Göran Adlerbeths förslag, som äfven meddelas. De hade ändå smak, dessa den gustavianska tidens koryfåer, det ser man af dessa ändringar, på hvilka sången icke förlorat men väl vunnit. Med otålighet motse vi fortsättningen af Tegnörs efteflemnade: skrifter, orekligen en af de värdefullaste och intfessantaste tillöknivgar vår literatur på länge erhållit, Att arbetets typografiska utstyrsel är det samma värdigt bohöfvå vi knäppåst nämna. Döck, en oegentlighet kunna vi ej undgå att anmärka, och dex rör titeln. CTegners Efterlemnade skrifter, ny sämnling, kun Heriligen innebära något missledande coh denna tvetydighet kunde och borde dock ha unädvikits. Arbetet utges i 6 å 7 häften och kostar su5skribenter 10 rdr. Välgörenhet, Framlidne f, d. öfverstlöjtnanten J. Burenstam och dess fru, född vAn Rasen. nå Tsalfracta hafva 11 Anaflinda

10 november 1873, sida 2

Thumbnail