0 MV sta strålar belyste inskriptionen, som var myoket djupt ishuggen i stenen; för att den im te trotsa vädrets och årstiderntw voxlingar Baråt i all evighet förkunna brottet; -Hon Mörderskano — hade redan för flera titömar sedan lemnat stället: Utan att. .ana stt her varit här före honom och:aflagt ott löfte ått Hämhas på sin medbrottsling lika gtydt som han hämnats på henöö, stod nu: hän se mördären vit sitt offers graf. Ofta inattöns öäslighet öch tysthad köm Sträthmöre Hit ock egnade en eHeräfinar timing ät deh dödes minne. Hanvat för stolt att andandraga tig detta straff,och kärleken till -deå Mån, han tördat, vant on ällttöra ökad -styrka och värme hos honom;ju hårdärb, källare och öbarmbertigare häng Hjerta blef mot alla ändra. Äfven nu fatt han invid grafstenen, och det tycktes höhöom, söm hade häni deg bragt sin vän det första försoningsoffret genörå den lysande hämnd han utfört. : : Denna Gqväll inträffade också att den ensamliet, som han eljest alltid fännit vid Errolis gråf, afbröts genom 5 vek, sjungande stämma. Ziguener:kan Rödempta talade sakta till honvi: — Engelske lorö;jag Här gifviter den hämnd, som ni sökte! Är smaken ljäf i er min; eller blef den söta anrättningen förvandlad till aska, Bå snart den kommit inom er tändgård? Här spratt till och såg Ttästan förskräckt på henties gostalt, wom så plötsligt visat sig, halfdunklet ooh nu trädde fram till grafren. Mön i nästa ögonblick krussdes hans läppar