Dagens Nyheter – 10 november 1873, sida 1

AVE grafven med honom. Hvilka marter jag än läte er undergå, skulle dock hvad er gång är gjordt våra och förblifva gjordt. Emellertid när ni efter ett vanlradt lif omsider skall dö i elände, så tänk då på flickan som älskar de honom, och som hämnades på er, derför att ni bedragit honom och drifvit honom till att mörda sig sjelf. Glöm icke heller då i er uselhet, att om ni skonat honom, skulle ni sjelf blifvit skonad! Härpå vände hon sig om och aflägsnade sig. Marion Vavasour var nära att svimma; det susade för hennes öron, och hon måste omfatta en trädstam vid sin sida för atvt icke sjunka till marken. Midt i det milda solskenet frös hon — hon 1yste vid tanken på straffet för sina stora synder. När hon omsider hemtat sig, så att hon åter kunde fortsätta promenaden, föll hennes blick händelsevis på ett staket inärheten; hon nalkades detta, för att se hvad som befann sig derutanför. Det första hon varseblef var en marmorsten, som reste sig midt ibland yppi832, grönskande växter, och å hvilken följande enkla inskrift stod att läsa: BERTIE ERROLL. 33 år gammal. Dödad af sin barndomsvän, Villans park gränsade till kyrkogården : i Auteuil. Der, endast några få alnar från hennes fötter, låg den unge mans graf, som hon dödat genom en lögn. Och mördaren, som STRATEMORE, 54