Dagens Nyheter – 10 november 1873, sida 1

mycket; ty det var hon som gifvit honom nyckeln till Marion Vavasours hemlighet. Den enda lön, ziguenerskan härför mottagit, var den som hon på förhand betingat sig: Catt se henne lida. Han erbjöd henne några guldmynt, sägande: — HRedompte, du är illa klädd och lider brist, tag ru desså penningar och tillåt mig dessutom sörja för din framtid. Men äfven nu tillbakavisade hon gåfvan med en stolt åtbörd; och ett melangoliskt 1eende öfverfor hennes ansigte. — Mylord! Jag sade er för längesedan, att Redempta icke ville ha någon betalning för den underrättelse, hon. lemnade er. Hon önskar ingen lön för sin hämnd... Alltsedan han tryckte min hand, har denna icke vanärats af någon menniskas guld. Med framtiden har jag intet att skaffa; mitt verk är fullbordadt. Men för er gifves det en framtid — gå, dit den vinkar er! I det hon på czechiska språket uttalade dessa erd, kommo båda att tänka på den der vårnatten i Böhmen, då hon läste hans öden 1 de kalla Strathmoreska anletsdragen samt förutsade, hvilka härjningar de uppväckta lidelserna skulle anställa i hans lif. Och plötsligt omfattade hennes hand hans arm så hårdt att han endast med våld skulle kunnat lösrycka sig från henne; hennes ögon studerade hans anlete med samma stirrande, drömmande blick som då, en blick full af medlidande. — För mig blomstrar ingen framtid, men er väntar en sådan. Ni måste nu skörda hvad