Dagens Nyheter – 8 november 1873, sida 1

-—AV -— vagnen, så snart dörren blifvit tillsluten, och öfverlemnade sig åt den bittraste förtviflan. DEtoiles följde henne icke — några hofs ceremonier qvarhöllo honom i Tuilerierna; och han hade derför genom ett bref — hvari artigheter visserligen ingalunda saknades, men som i alla fall tydligt ådagalade, hutu olika en prins uttrycker sig när han talar till en engelsk pairs maka och när han meddelar Big med en Viola VEs like — underrättat henne, att han icke kunde infinna sig i Auteuil förrän vid soupern. Härför var hon bonom tacksam; ty hon behöfde ensambeten, Osedd af verlden, befriad från sin älskares närvaro, kunde hon få gifva luft åt sin sorg! Hon, som ofta haft roligt åt andras lidande, likasom kattungen fröjdar sig åt dem döende fogelns qval och ångest, fick nu sjelf erfara, hvad det vill säga att vara olycklig. Hon var ensam; men hon fann luften i rummet qväfvande; de anordningar, som blifvit vidtagna, för att omgifva henne med en lyx, någorlunda motsvarande hennes föregående lefnadssätt, voro henne förhatliga; ty hon såg just i dem ett bevis på sitt fall. Hon r åste gråta ensam, ty på hela jorden fanns ingen, som deltog i hennes smärta — hon hörde numera till dem, hvilkas rikedom består deras leende, hvilka slifsuppehälle är beroende af deras skönhet, och som derför alltid måste skratta och älska, med sminket på