Dagens Nyheter – 8 november 1873, sida 1

Tea hemlighet; och huru skulle väl de nå hennes verld, eller hennes verld nå dem? Dessutom stodo de i hennes sold; deras tystnad var köpt. Också kan ingen gerna undra öfver att Marion Vavasour — om vi änru få kalla henno så — trodde sin ställning vara betryggad och gin hemlighet omöjlig att upptäcka. Men fallet kom; och det var af de skäl, vi nu framdragit, lika oväntadt och smärtsamt, som hade hon med full och verklig rätt innehaft sin höga ställning, fStrathmore hade varit barmhertigare, om han mördat henne den der vackra sommsarmorganen — ett ögonblicks plågor, och allt hade varit förbi! Men han förstod i grund koneten att bämnas, han visste att för att kunna lida, måste mean lefva. Den afundade har mårga fiender; det vitade sig nu. Öfverallt språkade man med stor begärlighet om den skandalösa upptäckten — i klubbarne, i salongerna, i sjelfva Tuilerierna, på alla boulevarder och kafboar, i alla boudoirer, vid choeoladen i sköna damers sofrum och vid gourmandernas femhundrafrancs-frukostar i les maisons dorges, Nyheten flög öfver kanalen, så fort de stora tidningarnesg speciella korrespondenter4 hunnit besöka telegrafbyråerne, alla franska och engelska journalister omfattade med ifver och förtjusning denns pikanta underrättelse, denna otroliga skandal, och utbredde sig deröfver i många och långa spalter. Hade hela Europa känt UTRATAMORN. 58