-—TM ON Hon kom med honom till Europa såsom markisinna af Vavarour and Vaux. Hvad honom beträffar, var han slug och af naturen fsllen för elaka puts; det gladde honom riktigt att kupna lura dessa nobla herrar och damer, som rörde sig i hofvens och högaristokratiens salar, och derföre sade han icke nej till någonting, som han ansåg nödigt för bedrägeriets fullkomnande. Hon mottogs af verlden såsom hans fru; för öfrigt bje!pte hon sig sjelf framåt genom sin obeskrifliga skönhet och sin medfödda fina takt. Snart var hon den tongifvande i de högsta kretsarne, oinskränkt herrskarinna inom la haute volge. Och under tidens lopp vande sig den gamle markisen vid hennes herravälde, och det roade honom så oändligt att se societeten vid hennes fötter och alla unga män förryckta för hennes skull, att ban aldrig tänkte på att yppa sanna förhållandet — dels kanske emedan han ansåg sig icke vara någon menniska sanningen skyldig och dels (vi förmoda det) emedan hon upptäckt hans karakters svaga sidor och derigenom förmådde att leda honom efter sin vilja, utan att han hade någor aning derom. Sålunda kom hon småningom ända derhän att hon sjelf nästan ansåg sig för att vara hvad hon syntes inför verlden. En eller två obetydliga personer i det aflägsna ociviliserade Vestindien voro de enda, som kände hennes