Dagens Nyheter – 6 november 1873, sida 3

ningstvårg ålade Josephson att fullgöra dom. stolens utslag af den 20 oktober, tycates han falla till föga, hvarefter domstolen lemnade hovom tid till onsdagen den 5 november, eller i går, då han skulle ha meddelat alla erforderliga upplysningar. å Josephson jemte gode männen återigen möttes inför domstolen i går, befanns saken vara lika när. Josephson hade visserligen i några fall gifvit ett slaga upplysningar, men af ganska sväfvande art. å hade han uppgifvit gäldentrer i boet, hvilka skulle befinna sig i Norrland, men hvar i Norrland ville eller kunde han ej upplysa. Vidare hade han omtalat gäldenärer till boet här i staden, hvilka dock redan liqviderat genom accepterade vexlar — och således ej längre voro gäldenärer. Dessa vexlar hade Josephson sedermera diskonterat, men vägrade att uppgifva på hvad ställe. Åtskilliga slags obligstioner, som tillhört boet, och som han föröt erkänt sig innehafva, hade han sagt sig ej känna till, utom några obligationer å tillsammans 1,800 riksdaler, dem han hypotiserat i Stockholms folkbank för 1,650 rikedaler. På gode männens fråga, hvad för slags obligationer dessa voro, hade han i råa ordaleg uttryckt den meningen, att de ej hade med det att göra. Josephson hade således långt ifrån gifvit de upplysningar som domstolen ålagt honom att lemna. Domarend enträgna uppmaning till honom att nu follgöra detta och ej längre tredskas lemnade utan ringaste gehör. Han hade dock det slags upplysning att gifva, att utom de bypotiserade obligationerna i folkbanken han ej egt gågra andra, fastän ban förnt så uppgifvit; de obligationer han innehaft hade han uhyrtt; såz20om hendelstermen är, af utländska handelshus. De omnämda vexlarne förklarade han pu ba användts till att betala firman B: Josephsons söners skuld med. Vexlarne tillhörde nemligen denna firma, och den bur ej gjort konkurs; derför ansåg Josephson att ingen svensk lag kunde tvinga honom att uppgifva till hvilken eller hvilka dessa vexlar blifvit såsom liqvid öfverlemnade, Lika litet ville han uppgifva bvad slags obligationer blifvit i Stockholms folkbank hypotiserade. Då Josepbson sålunda tredskats och fortfarande tredskades att lemna de upplysningar rät: ten ålagt honom, förklarade denna efter en stunds öfverläggning honom skyldig at: träda i bysättningsbäkte till dees han befinnes villig att gå gode männen tillhands. Utslag aftunnades i tisdags å rådhusrätt ns tredje afdelring i måldt mot Troskar Lars Larsson från Malung i Dalarne, tilltalad och häktad derför att han genom stt falakeligen begagna sin systers namn tillnarrat sig varor hos flera handlande bär i etaden. Rätten dömde honom ett härför undergå 3 åra straffarbete och i 5 års tid vara medborgerligt förtroende förlustig LANDSORTEN. Egendomlig rättegång. Vid Göteborgs rådhusrätts andra afdelning förekom i måndaga en särdeles egendomlig rättegång, föranledd, såsom det synes, af missriktadt andligt nit. F.d. bryggareni Malmö och. ntgifyaren af Lifsens Bok (å hvilken senare titel han tyckes ligga synnerlig vigt) Anders Beregren hade nemligen till denna dag i uttagen stämning begärt kallelse å ordföranden och presten inom mormonsamfun. det i Göteborg, J. A. Nyren, med yrkande ett han vid vits af 50 rdr samt ärans förlust skulle förbjudas omväsda och döpa någon till mormon, likasom att samme straff måtte stadgas för hvar och en, som öfvergår till -mormonläran. Uti stämningen, som är uppfylld af de mest olikartade bibelspråk med ty åtföljande egna förnumstiga utläggningar, upplysta kr Berggren att en tvist rörande dopet upnstått mellan hovom och mormonerna; och då desse icke velat taga resoh eller ombilda sin lära etter hr B:s mönster, hade han, efter att icke fått något svar å tre bref, funnit sig föranlåten öfverlemna åt rådhusrättens ledamöter, hvilka af Gud blifvit förordnade att dömsa och afgöra dylika tvistafrågor, att slita den uppkomna tvisten. Då målet påropades, instillde sig hr Berggren personligen Baiutinlemnade en längre skrifvelse, deruti han utförligt redogjorde för de grinder, hvarpå han ansåg att mormoälitran borde ombildas. Slutligen -tillkännagat han att kan icke anbängiggjort rättegången af hat eller vrede utan af del -ktirlsr, emedän ban måets lydå Jesu bud. Svaranden, hr Nyrn, bade emellertid icke inunnit sig, med anledning hvaraf rättena-ordfönde lyckades arrangera saken så, att Berggren sick in på att låta rättegången hvila tills längre ramt, Mord. Bridvinet har åter varit örsäk till mn af dessa ilgerningar, söm tyvärr alltför ofta örekomma. Tistsgen den 28 oktober voro nåsra personer samlade hos en torpare Öia Persson . Hillestorp af Andrerums socken i Ståme. De po ur ett stop bränvin på 5 man hand och zommo derefter i slogsmål. En buear vid navn Anders Sirendberg blir så uppeldadsf bränvin, itt hen, efter att ha fåt några slog, springer till itt i närheten varande hem, teger ned giv jagtgevär och laddar det med stora snärphagel samt sår i vild: sinne tillbaka till Ola Persson. Inkommen i stugan, ser han torparen Hans Stål, n af dem som. slagit honom, stå framför sig ill du lefva? frågar Strandberg. Stål hinner ätt och jemt att avara ja, då skottet smäller och hela -hagelsvärmen intränger i bröstet på stål, som genast faller död till golfvet. Det belagansvärda i denna biändelse biir än större lärigetom alt den mördade efterlemnar hustru ch flera barn i torftiga omständigheter. DA (Er. Bl) a