SA honom än vågornas klegands sång på granitklippan, mot hvilken de bryta sig för att i nästa ögonblick spårlöst försvinna. Likasom träffad af ett dödande slag, låg hon vid hans fötter; han såg hennes qval och log föraktfuallt. Säkerligen skulle kan med samma likgiltighet ha sett henns stegläs eller brännas på bål. Slutligen böjde han sig ned till henne och hviskade hångande i hennes örs: — Hör mig! När jag nu vunnit den ljufliga lyckan att kunna hämnas, så skall jag också hämnas, var vist derom. Jag lät er lefva för att lida! Allt djupare skall ni försjunka i synd och vanära, brist och elände, sjunka så som alla de, hvilka drifva handel med sia skönhet, och dö såsom de dö, när skönheten är förgårgen — dö på gatan, omkomma af svält. Gi er väg! Ni har nu hört, hvilket öde väntar er. Lika:om ett skott, då det träffar pantern, uppväcker genom smärtan all den vildhet gom fianes i hans natur, likaså tändes Marion Vavasours raseri genom denna brutala, bittra, grymma förklariog. Hon sprang upp; och blek af vrede, med glödande ögon och 6n retad tigrinnas fruktansvärda skönhet ropade hon: — Förnedra mig, blottställ mig, låt rig trampas under hela verldens fötter — gör åt mig det värsta ni kan upptänka — jag ber er icko mer! Men vid den Gud, eom vi båda förorättat, den stund skall komma, Strathmore, då jag skall vedergälla er med ert eget mynt,