enligt hvilken Henrik V presenterar sig Bom en riktigt konstitutionel hederspascha. Om hang Sprincipt var knappast längre fråga, men så mycket mera om författning och modern statsuppfattning, och det hvita liljebanEret tycktes icke vera precis ovilligt att ödmjukt sjunka i stoftet inför trikoloren. Hade hr Ciesnelong målat i mindre starka färger, hade han mindre uppmärksamt och Gudi behsegligt följt gn jesuitisko biktfaders diktamen, hvem vet — kanske hade då bourbonen låtit 5 vara jemt och först efter fullbordad omröstring förklerat at för — ett gräsligt missförstånd. Men så rent af modern, så rent af konstitutionel, så svåra anfrätt af det revolutionära giftet som Chesnelong utmålat honom, vågade grefvon af Chambord icke låta sig vara framställd. Ty i samma ögonblick förlorade han ju inför sig sjelf och inför de egentliga legitimisterna hvarje existentberättigande. Vore han icke längre det ends oförfalskade Guds-nåde-dömets representant, då måste ju de oförvitlige representanterna för det gamla feodalväldet helt enkelt vända honom rTyggen och azse honom för en åtminstone andlig bastard af hans stora förfäder. ; Men just detta måtte Henrik V ha känt då han såg OChesnelongs fromma lögn i hela dess krasshet. Och för första gången i hela denna tid af ränker och köpslagande för en kronas skull, för första gången handlade han verkligt kungligt då han-genom ett öppet bref till lögnaren desavouerade denne på sin egen bekostnad, vägrade att bli sina grundsatser otrogen och nekade att genom en handling af svaghet och inkonseqvens inviga en regering, som blott genom sin inre följäriktighet skulle vara i stånd att uppnå det stora målet:: fosterlandets återupprättande. Med ett ord, Henrik V: bekände åter sina grundsatser om Guds-nåde-dömet och feodalväldet, om konungamaktens oinskränkthet och undersåternas fullkomliga beroende. Förgäfves ha högra centerns fiffikusar sökt förhindra att en :dylik skrifvelse blefve offentliggjord, och pretendenten visste fullväl att offentliggörandet vore detsamma som dödsdomen öfver hans utsigter. Men — han ryggade icke tillbaka fast han tyckes ha haft klart för sig att för flertalet af bans kommittenter inom parlamentet skulle hans skrifvelse betyda hvarken mer eller mindre än hans afsägelse. Då Sardanapalus, den assyriske konungen, såg allt vara förloradt, samlade han sina trogna, sina hustrur, sina dyrbarheter för att tillsammans med dem förinta sig och dymedelst åtminstone dö kungligt. Henrik V hado ännu icke uppstigit på tronen, men — hur få imponerande egenskaper han eljest må besitta — det politiska rvjelfmord han nu begått låter honom icke utan en viss kunglig storhet afträda från scenen. Kungadömet i Frånkrike ligger nu på pår och få äro de som sörjande stå vid den öppna grafven. Men då fordom en konung dog i landet ljöd genom hela riket ropat: Kungen är död — lefve kungen! Nu skallar det med tusenstämmigt eko rundt kring hela Frankrike: Kungen är död —lefve republiken ! ed Ad sh Vi RR As dgr ET RR At SER NR OR UTE RA RA RNE RTR RN