Dagens Nyheter – 6 november 1873, sida 1

— 416 — mig tömma lidandets kalk ända till botten. Hyad jsg denna deg utstått är förfärligt! Kan det ej vara er nog? Haf barmhertighet med mig, vore det än blott för Guds kärleks skull! Hör mig, Strathmore, och stöt mig icke skoningslöst ifrån er. I dag har pi låtit den der hviskningen sprida sig öfver hela den aristokratiska verld, som finnes samlad i Paris; men i morgon kan en annan hviskning lika lätt sättas i omlopp, som vederlägger den förra. Lord Vavasour ligger för döden; han skall snart ha uppgifvit sin sista suck. Låt mig i fred få bära hans namn! Om ni icke afslöjsr sanningen för hans arfvingar, skall ingen angripa mig, ingen bry sig om att anställa några efterforskningar — ingen sätta mina rättigheter i fråga. Jag får då lefva i ro, lefva utan skam och grämelse. Jag skall då icke bli utsatt för de damers hån och åtlöje, som varit mina rivaler. Bespara mig blott detta — blott denna enda olycka! Störta mig icke i fattigdom och förtviflan — gif mig icke till pris åt verldens hån! Hon tystnade; snyftningar qväfde hennes stämma. Deina gång erfor skådespelerskan verkligen de känslor, åt hvilka -hon gaf uttryck, hon kände att hon bad om något som hade för henne till och med ett högre värde än sjelfva lifvet; Men ack! hennes framtid låg i en mans hand, som förskonat henne från döden, på det hon måtte lefva för att lida.