Dagens Nyheter – 5 november 1873, sida 3

att tacka för att han fick behålla sin unghäst och dervid basparades en förlust af ett par hundra specier; ty af sig sjelf hade hans bror knappast fannit det halfdöda djuret, som låg väl gömdt i dyn och mellan morasets säf, innan det hade varit för sent att rädda hans lif, Ieke så kännbart. En köpman i landsorten var skyldig en grosshandlare i huf. vudstaden 8,000 rdr. Det dröjde med betal. ningen, anmaningsbref och ursäkter utbyttes, hvarefter öfverenskommelse träffades, att summan skulle afbetalas i fyra terminer. När den första inbetalningen icke kom i rätt tid, utfärdades af grosshandlaren ettnytt krafbref, på hvilket han till sin förbluffelse erhöll föl jande svar: Högädle hr N. N.: Ärade af den . .. hafc nöjet emottaga. Redan från första ögonblicket insåg jag mycket väl, att jag icke skulle kunna betala en enda skilling på min skuld; men som jag visste, att H. H. icke gerna gör stora förluster, tänkte jag, att det skulle falla sig mindre kännbart om det skedde terminvis. Med största högaktning, ödmjukast. —— Jernringem. En fransk följetonist be: rättar en historia, som är egnad att slå an på inbillningskraften, om hon ock är blott ett alster af inbillningen. Det är alltid en tragiskt minne, det som fäster sig vid grefve a. Fersen, född i Stockholm och öfverste i Versailles för kung! liga svenska regementet. Han hade bjelpt konung Ludvig XVI på flykten till Varennes ; han hade försökt bifria den kungliga familjen ur Temples fängelse. Han återvände sedan till Stockholm. Grefve Fersen bar då på venstra ringfingret fyra ringar, af hvilka tre voro rikt bagatta med diamanter; den fjerde och neder: sta, som ej kunde borttagas innan de tro vore aftagna, var en jernring. Då man frågade Fersen, hvarifrån han fått denna ring, svarade han allvarsamt: Jag drömde en natt, att drottningen af Frankrike satte honom på mitt finger. Då man log misstroget åt detta tal, berättade Fersen: På min heder, jag säger sanningen. Jag sof. Då syntes framför mig drottning Marie Antoinette, årsdagen af den 16 oktober, då hon afrättats. Hon var blek, men smålog, bärande ett rödt halsband kring sin hals. Hon nalkades mig och satte denna ring på mitt finger. Jag utstötte ett rop och vaknade; jag var i mitt rum, omgifven af mörker. Jag tände ljus, och huru stor var ej min fasa, eller min glädje, hvilket man vill, när jag fann denna jernring på mitt finger. Sedan den dagen har ringen aldrig lemnat det. Fersen massakrerades flera år senare vid ett pöbelupplopp i Stockholm. Man återfann hans afhuggna venstra hand i en rännsten, Fingret med de tre diamaatringarne var oskadadt, men den mystiska jernringen var försvunnen. Legenden om jernringen är kanske ännu spridd i Norden — -slutar författaren. — Man torde doek -här-näppeligen hört talas om denna saga. En grundlig förändring af stånd har nyligen företagits af en böhmisk andlig. En prestman vid namn Mikulesch har, såsom det berättas från Prag, förklarat sig konfessionslög, gift sig med en judeflicka och blifvit bokhållare i ett bryggeri. En större förändring i en katolsk prests lefnadslopp är väl knappt tänkbar, så menar en Prag-tidning, men vi känna ett liknande: fall. I Newyork bor vid Essex Street en spanior, hvilken fabricerar cis garretter och dermed förser en mycket besökt cigarrhandel, hvilken hans gemål, en skön mulattska, förestår. Begge äro medlemmar af det fria religiösa samfundet och deras barn uppfostrag i föräldrarnes fria åskådning. Cigarrettmakaren var en gång biskop på Cuba och tillhörde en af Spaniens förnämsta familjer, a rr re a