Dagens Nyheter – 5 november 1873, sida 2

OO AV vV oe djupt begrundande. Hon grubblar på, huru hon skall kunna undgå den hämnd, som hotar henne, sönderslita det nät, hvari hon blifvit fångad. Hon har nyss fyllt tjugufem år — är hon icke ännu allför ung för att nedlägga spiran? Ah! det smärtar henne förfärligt att tänka det hennes makts och höghets dagar redan skola taga en ända. Redan! redan! Och hon som i sitt lättsinne hoppats att få vandra hela lifvet på rosor, och att verlden aldrig skulle erfara hennes hemlighet, Hon hade inbillat sig att hon skulle få tiga denna hemlighet med sig i grafven och att ännu på stenen, som komme att resas deröfver, skulle läsas det klingande, högaristokratiska namnet: Marion, markisinna af Vavasour and Vaux. Men i stället drabbade henne slaget midt under hennes blomstrande ungdom, sedan hon nyss uppnått triumfens höjd. Ångestsvetten frambröt på hennes panna, hon knöt händerna i förtviflan — det var henne omöjligt att hitta på något räddningsmedel. Hon rusade upp från stolen, hennes lidande medgaf henne icko någon ro Härvid inträffade, att hennes klidning snuddade vid en liten förgylld korg, som stod på bordet, så att denna kastades omkull. Bref, biljetter och visitkort, som ankommit under det sista dygnet, föllo ur korgen, och ett af brefven fördes af farten ned på golfvet. Mekaniskt böjde hon sig framåt, upptog episteln och bröt