Dagens Nyheter – 5 november 1873, sida 1

TRETTIOTREDJE KAPITLET. Äran förlorad, allt förloradt. En sorglig tystnad rådde i hotel Vavasour; med ljudlösa steg rörde sig betjeningen i de breda marmortrapporna och de klart upplysta rummen. Man väntade lordens ensra död, och det var derför denna högtidliga stillhet redan på förhand gjort sig gällande i det präktiga palatset, der eljest allt var lif och munterhet. Men visste, att lorden icke mera skulle tillfriskna; hars bägare stod vänd upp och ned, såsom Vitellius, hen hade druckit vin för sista gången, och den bleka dödens pretorianer skulle snart föra honom ut, för att afkläda --honom purpurn och derefter kasta den gamle, bröcklige mannen, som återstod, osörjd i den kalla, mörka efgrund, hvarur ingen återvänder. Markisinnan satt ensam i ett sf sina rum. Af vana hade hon låtit kläds om sig; hon bar nu en annan drägt än på middagen, och var denna rikt gsrnerad med de dyrbaraste spetsar. Diamanter och ametister blixtrade hennes hår. Hon latar hufvudet mot handen, de sammanpressade läpparne äro fortfarande bleka och den veckade pannan vittnar om ett STRATHMORN, 50