Dagens Nyheter – 5 november 1873, sida 1

en af Wienhofvets praktfulla maskeradbaler hade hon för sitt nöjes skull fjettrat honom vid sin triumfvagn och gjort honom olycklig. Hennes: hand bäfrade, under det. att hon kramade ihop pappersbladet. Hennes farhågor hade genom denna skrifvelse blott blifvit bekräftade; den unge mannen hade endast meddelat hvad hon redan läst i Strathmores kalla, obevekliga ansigte. — Ack! Falkenberg, den stackars gossen! mumlade hon; ty i vår sorg lära vi oas att värdera den kärlek som under triumfens dagar blott tjenade oss till en förlustelse. Skulle jsg vända mig till Strathmore! tigga honom om nåd! Ah, lika gerna kunde jag försöka att uppmjuka stenar eller värma is. Det vore detsamma som att badja gamen att icke sönderslita, lejonet att lemna sitt rof! Modfälld satte hon sig åter ned; en ytterlig blekhet utbredde sig öfver hennes kinder, hennes läppar darrade, såsom hade hon an: fallits af en häftig frossa. Hon var nästan öfvertygad om att den, hvilkens öde berodde af vildjurens barmhertighet, icke befunve sig i en hopplösare balägenbet än hon sjelf i denna stund, Sent på natten lemnade Marion Vavasour sitt palats genom en bakport, satte sig upp i en droska, som väntade derutanför, och åkte hastigt genom de få gator, hon måste passera för att komma till hotel de Londres. Åkdonet var förhyrdt och kusken viste icke, för