Dagens Nyheter – 4 november 1873, sida 3

Rid epker omot tidsandan, riddare god, Som Don Quixctts fordom mot qvarnar, Tills ännu en gång ur förtryckareblod Folkfrihetens morgon uppklarnar. Svep in dig helt stolt i din spökhvita skrud Och dyrka din heliga lilja. Ack, högre än troner och berrskorebud Står folket, dess rört och dess vilja. Hvad gäller väl gastarnes nattliga färd? Är gastkungens dimtorn i fara? Hvi ristar han eljest sitt kongliga svärd Och manar sin töckniga skera? Hyad är det.gom sätter hans blickar i brand, Som slumraren väckt ifrån båren? Hvad är det han söker med girig hand? Din fana, det är: tricoloren. Hoches, Neys och Bonspartea fana det är; Marengo och Hohenlinden Och Iena och Austorlitz läser du der, När hon vecklas ut af vinden. Hon fladdrat på öknens brännande slätt, Bland drifvor och lagerlunder; Hon höjden af Frankrikes ära setts Och delat dess bittraste stunder. Den fanan är ljusets stolta symbol. Tyrannerna darrat för henne, Men folken ha skådat frihetens sol Hvarhelset hon har lyftat Bitt änne. Och för en fläkt från en medeltidsgraf Dess glans skulle vara förgången Och med ett hurg af bourbonnernas glaf Hon nu skulle skiljas från stången! Nej, lyft ej, du spöklika skarn, din hand Mot Frankrikes stoltaste minnen, Och om dn vill trampa dess heliga strand, Förtrampa ej fransmänneas sinnen. T:llbaka i grafven, derut du uppstått, Och skyldra med rostiga svärden För fanan, som lik en Messias har gått Med ljus och med fribet kring verlden. x Axel S—g.