Dagens Nyheter – 4 november 1873, sida 2

nöjelse kontrasterade på-ett ohyggligt sätt mot de tecken till dödens annalkande som förmärktes i hans anletsdrag En lidelsafull harm uppstod hos henna. — Skall detta vara ert medlidanda med min .. , ack funk i — Medlidarde! inföll markisen med ett hån. löje. Au diable! Hyad medlidande behöfver ni? Ni har fått ha er egen vilja, ma belle, och det bruka fruntimmer tycka om. Jag var en stor narr, då jag gick in på era vilkor; ty de voro fördömdt höga. Emellertid ångrar jag ej hvad jag gjort, ty ni har baredt mig mången rolig stund, En sslong:pjes är uppförd, i hvilken det bästa blifvit sparadt till sist; och nu nalkas upplösningen... Men ni talar om medlidande — store Gud, hvilken -otecksamhet! ... Och markisen tog på sig en riktigt förtretad min. — Men! Vavasour, nu — ännu är det ej för sent? Hvarför kan det icke:ske nu?.., Om ni ville, vore det visst icke omöjligt... Det kunde ske här i ert rum fullkomligt hemligt. Menniskors tystlåtenhet är lätt köpt för pengar... Och verlden skulle då aldrig erfara... Aa Hennes sinnesrörelse hade stigit till. sin höjd; orden uttalades med en så bäfvande stämma, att de knappt voro begripliga. -Nervöst fingrade hon på sidentäckets spetsar, under det -bon låg bredvid bädden i -en bedjande,