Dagens Nyheter – 4 november 1873, sida 2

hennes hotell; men utan att gifva akt derpå, skyndade hon uppför trapporna och.vände gig gerast till vakthafvande kammartjenaren med denna fråga: — Hvar är min gemål? Betjenteh antog en sorgsen, betängsam min och svarade icke straxt. Hon upprepade såmma fråga i en mera befallande ton. — Hvar är lorden? Svara mig! — Under ers herrlighets frånvaro har my: lord träffats af ett plötsligt illamående. En outsäglig förskräckelse och sorg afspeglade sig i hennes änletsdrag — till betjentens förvåning, ty ban. liksom hela den öfriga verlden, hade, trott, att hon aldrig älskat sin man. — Illamående? Af hvilken art? — Det är något slags förlamning, tror jag. Mannen var en alltför väl uppfostrad tjenare för att helt kort och tvärt förkunna för sin matmor, att ett Cslaganfallk drabbat hans husbonde; men upplyst af sina egna farhågor, förstod hon straxt hahs mening och befallde honom att tillsäga läkafhe att infidna sig i hennes boudoir. De kommo helt vördnadsfulla och inställgamma in till henne, och af allt deras salvelsefulla tal framgick slutligen den enkla san. ningen: markisen hade efter frukosten, vid hvilken hen tagit sig för mycket till bästa af en näktergals pastej, fått slag och låg nu,. ehuri yid full basinning, i ett betänk