-— 4UU -—ligt tillstånd, hvars utgång svårligen kunde blifva god. Efter att ha förnummit detta, afskedade hon herrarne med en kunglig värdighet, i det hon antydde för dem, att det var nödvändigt att Kon fick: tala ensam med sin man rörande familjangelägenheter af högsta vigt. Läkarne, nyfikna som alltid, föreställde henne förgäfves, att deras närvaro kunle i hvarje sekund vara behöflig; hela Europa lydde hennes vilja; hon tålde derför inga motsägelser och lät doktorerna veta detta. Och de funno sig tvungna till hörsamhet. Alla uppvaktande aflägs nades ur sjukrummet, och hennes man var ensam, då hon inträdde till honom. TI sin eleganta promenaddrägt, skön som dagen, nalkades hon sin sjuke make, på hvilkens ansigte döden redan tryckt sin prägel. Men han var ännu vid full sans och i besitining af alla sina sinnen. Han uppslog ögonen och såg undrande på henne; ty han märkte den obeskrifliga förändring som försiggått hos henne, emedan hon visade sig för honom utan mask. Hon satte sig bredvid sjukbädden och lutade sig intill honom för att, sedan hon i största hast betygat sin bedröfvelse öfver hans insjuknande, sakta och med ångestfull ifver hviska till honom: — Vavarour! Hela Paris vet det! Öfver den gamle rnarkisens sluga ansigte utbredde sig ett leende. Meddelandet syntes