Dagens Nyheter – 4 november 1873, sida 1

-— AVL m-— roa honom, på samma gång det väckte hans förvåning. -— Hå tusan! utbrast han. Hvem har berättat det? — Det vet Gud! Och för öfrigt kan det ju vara alldeles likgiltigt, hvem som först kommit underfund med saken. , Och hon, hos hvilken åsynen af andras qval aldrig framkallat annat än en triumferande förnöjelee, hon talade nu, andlös af oro, med darrande läppar, under det att hennes ögon fylldes af förtviflans tårar. — Verlden vet det!... Ida Camelot låtsades icke känna igen mig, och alla andra foro förbi mig, som hade jag varit en hund... Det gick så långt att den der damen, mamsell V, Caderousses mätress, understod pig att tilltala och håna — mig! Ahl man vet allt! Annars skulle en så låg och föraktad varelse icke ha vågat... Den gamle mannen småskrattade för sig sig sjelf, såsom hade intet lämpligare skämt kunnat påhittas för att muntra honom i hans sista stunder. — Mon dieu, jag skulle ha velat vara der! Stor skada att gå miste om ett sådant spektakell... Nåväl, ma belle, hvad menar ni med allt detta? Ni har ingenting att klaga öfver; ni har länge nog herrskat i de aristokratiska kretsarne. Och åter skrattade han, ehuru det synbarligen kostade på honom. Hans illvilliga för