Dagens Nyheter – 3 november 1873, sida 2

SN NN dt åkte någon framstående, högaristokratisk persön, och alla sådana voro ju hennes vänner och bekanta, som hon nu ville helsa i förbifarten: Men när hon sålunda passerade: det: ena lysande ekipaget efter det andra; förbindligt helsande och nickande, märkte hon något som fyllde hela hennes kropp med-isans de köld: Detta flyktiga, namnlösa något, omöjligt att fatta, men lätt att känna, låg tydligt uttryckt i flera förnäma franska och engelska damers blickar. Hon såg det genast — ty Marion Vavåsour hade en hemlighet att bevara, och en hvar som gömmer inom sig en hemlighet, lefver i ständig fruktan för att den skall upptäckas af gverlden. Hvad hon trodde sig läsa i deravw blickar var just icke tadel, och icke undran; och icke förakt, och ickö förvåning; det var någonting obestämdare än allt detta; och dock låg något af allt detta deri. Hon gjorde samma iakttagelse hos tre å fyra olikå ansigten,: och hon bleknade. Hvadandenna stelhet, denna köld? Etoiles, som var skarpsyntare än de flosta mönniskor, märkte äfven det underliga bemötandet. Han kände sig helt förvånad; men naturligtvis hade han alltför mycken-takt, för att förrådaatt han sett något. å Det är: märkvärdigt, hura ofelbart hvarje väl: uppfostrad verldsdams ansigte förmår uttrycka föraktets alla nyanser. Och den dolk,