Dagens Nyheter – 1 november 1873, sida 2

RATTEG. och POLISNYHETER, SVEA HOFRÄTT. Näpst för oloflig bränvinsutskänkning. Efter det landthandlanden Jöns Frisk inom Svegs härad blifvit af nämda härads. rätt dömd att för å:de resan oloflig utskänkning af bränvin undergå 4 månaders fängelse, har vån hofrätt den 29 oktober samma utslag fastställt. j POLISEN: Dödsfall. Murerihandtlangaren Sandqvist eller Sundqvist, hvilken biträdt med rifning af huset nr 3 Regeringsgatan, saknades af sina arbetekamrater i tisdags. I går på förmiddagen anträffades han emellertid i ett tillstängdt rum i tredje våningen af nämda hus, liggande död på en hög af hyfvelspån. Samma dag han försvann hade det eldats i detta rum och tydligen har spjellet af honom för tidigt blifvit nedlagdt. Man antager således att han dött af kol os. — I går på morgonen anträffades 23-årige ynglingen Johan Elof Sandager död i ett vedskjul till buset nr 25 Holländaregatan å Söder. Sandager hade på senare tiden fört ett högst oordentligt och supigt lefnadssätt. oo — Arbetskarlen N. Holm, boende hos stenhuggaren T. Eriksson i huset nr 20 vid Stora Surbrunnsgatan å Norr, befanns i torsdags morgon liggande död i sin i bostaden befintliga säng. Holm hade gqvällen förut ätit en bastant qvällsvard och icke klagat öfver något allvarsamt illamående. LANDSORTE 94. En länsman 1 sin prydno. I måndage förevar till förnyadbebandling målet rörande de af oss förut omnämda bullersamma uppträden, som egde rum i Eskilstuna tisdagen den 7 oktober, då inspektoren A. F. A. Karlsson, hvilken för falsk angifvelse blifvit dömd till 2 månaders fängelse, skulle af länsmannen Eskil Hagberg införpassas till stadens cellfängelse. Vid den undersökning, som kort efter dessa uppträden företoge, erkände Karlsson det hufvudsakliga af hvad som lades honom till last, och förekommo mot längman Hagberg så graverande omständigheter, att rätten beslöt det H., som då ej fanns qvar i staden, skulle genom kon. befhde kallas att sig infinna i Eskilstuna måndagen den 27 dennes. Sagda dag tillstädeskommo länsman H., de smedsarbetare som voro tilltalade för delaktighet i oljudet å gästgifvaregården och på gatorna, samt fråa häktet upphemtade inspektor Karlsson. Sedan protokollet från förra rättegångsvillfället blifvit uppläst, tillspordes Hagberg om han ej vid det omnämda tillfället varit fångförare. H. nekade härtill, sägande sig ha rest in till staden i enskilda angelägenheter och då låtit K. medfölja i vagnen, som kördes af ena dräng, hvilken H. tycktes vilja göra till den egentlige fångföraren. Med anledning af denna H:s förklaring upplyste K. att han och H. träffats på Mariefreda marknad, der de öfverenskommit att K. skulle möta H. den 7 oktober i Strengnäs, hvarifrån de skulle resa med ångbåt till Eskilstuna. De kommo emellertid för sent till båten och åkte derför tillsammans i H:s droska, som kördes af dennes dräng. Eada:t dessa tre personer fannos i åkdonet. Denna H:s åsigt att han sjelf ej var fångförare kunde dock ej konseqvent genomföras, ty då ordföranden frågade hvem gom aflevereråt K på celitängelset och H. svarat det han ejelf gjort det, samt ordföranden yvwvterligare sporde i hvilken eganskap han sdetta gjort, kunde H. ej lemna något tillfredställande svar, utan fick åtnöja 8:g med ordförandens förmolan: keanske eåsom ombud för drängen? H. förnekade vidare att han varit öfverlastad, men erkände att att han druckit något. På tillfrågan om det kunde anses troligt att den, som en längre stund stod i blotta linnet ute i en korridor, icke var öfverlastad, svarade H. att han gått ut för att taga vård om fången. Då ordföranden invände avt det ju var drängen som bort göra detia, förklarade FH. att denne var i stallet för att sköta om hästarne. Vidare medgaf H. att han uppmanat smedsarbetarne att medfölja till gästgifvaregården, hvilket han gjort i den afsigt att de skulle vittna, i fall något vidare uppträde skulle inträffa.